Så kom han till sist, den lille efterlängtade. Men det gick inte riktigt till som vi tänkt. Under igångsättningsprocessen, egentligen innan något hann komma igång mer än de overksamma sammandragningar som jag redan hade, visade det sig att Liten inte fick syre som han skulle. Hjärtfrekvensen gick ner och upp några gånger och under 4e dokumenterade "dippen" togs beslutet att ta ut honom fort som rackarn. Jag transporterades snabbt 4 våningar upp i huset, sövdes och Liten plockades ut ca 8 minuter efter beslutet. Det är tydligen det som är katastrofsnitt. Och efter 5 dagar på sjukhus, varav de flesta för honom, har vi fått hem en liten snäll och underbart söt krabat som växer kanonfint och mår jättebra, utöver den magsjuka och pågående förkylning som vi råkat ut för under vägen till dagens datum. Otroligt så underbart att få hem honom, och att han klarade sig! Inte utan att man blir lite extra harig med denna lilla krabat, fastän man varit med en gång innan. Mitt lilla liv...
