Tar upp tråden med Favoritfrukost.

Det har varit ett långt uppehåll! Inte för att jag räknar med att det blir så mycket tätare nu. Men jag vill ändå testa. Kanske kan jag få några av mina nuvarande favoritrecept att förevigas, så att jag hittar dem igen om ett antal år.
Dagen till ära vill jag passa på att visa min favoritfrukost så här års: Naturell yoghurt med färska bär från vår egen trädgård.
Önskar alla en härlig dag!

Bebisvänliga scones

Idag fick min Kitchen Aid jobba igen, alltid lika pålitlig. 

Jag har kylen full av matrester, och barnen är inte direkt motiverade att hjälpa mig med problemet. Så ikväll matlagningsvägrar jag och gör scones till de som inte behagar äta samma mat idag som igår. Räknar kallt med att det blir över även scones. De kommer att fungera till frukost också. Eftersom jag vill att även min 8-månaders kille ska kunna mumsa lite gjorde jag mitt fiberrika recept till ett mer bebisvänligt. Vill man vara extra noga med salthalten kan man använda osaltat smör, men jag menar att det lilla som finns i vanligt smör är ok vid hans ålder. Han ska ju inte äta det enbart utan väl utblandat i brödet. 


Scones, bebisvänliga.

1 dl havregryn
5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
100 gr smör
2 dl mjölk


Lägg de torra ingredienserna i bunken och skiva smöret i tunna skivor över. Jag använde mitt beaterblade idag eftersom det skrapar rent bunkens kanter under arbetets gång och eftersom degen inte ska knådas utan bara gå ihop. Det är lagom att låta maskinen stå på lägsta hastighet medan man plockar fram mjölken ur kylen och mäter upp, sen är det bara att hälla en dl i taget och ställa in mjölken igen så är degen klar. Dela den kladdiga degen i två lika stora delar och tryck ut dem med handen till 1,5 - 2 cm tjocklek på bakplåtspapper. Pricka med gaffel och tryck en matkniv igenom degen i så stora bitar som du önskar så är det lätt att bryta isär dem sedan. Grädda i 150-175 grader varmluft i ca 12-15 minuter, tills de fått lite blygsam färg och låter ihåliga om man knackar på deras undersida. 
Till bebis skär jag av kanterna, till de större barnen räcker det att dela på mitten eller äta dem som de är. Nu vet jag några som kommer bli överraskade över att mamma inte lagat mat...
Smaklig spis!

Flyttstress snart

Vi har köpt nytt hus! Större. Ska bli skönt. Men har otrolig ångest över att lämna vårt lilla ruckel med de underbara grannarna och barnvänliga gräsmattan. Hoppas innerligt det blir bra på nästa ställe också, och att vi kan hålla kontakten med de vi har nu. Det är ju trots allt bara 2 km bort.
Jag har börjat stressa lite över att vi måste ansiktslyfta detta innan det blir dags för visning och så. Jag och minstingarna var i färgaffären häromdagen, och nu väntar jag bara på att få lite tid och lust över en kväll så jag kan börja. För nu ska den vår ruggiga orange ersättas med fräschare ljust grå i gillestuga och hall. Det blir nog bra, hoppas jag. Får börja med att maskera lite, eftersom man kan göra det när kidsen är vakna...

Tillverkar sommar i köket

Delar av dagens flit. I kastrullen finns omgång 2 av flädersaften, den första är redan på flaska.

Nu har jag varit flitig i köket igen, och pustar ut framför datorn med ett glas hemgjord och jordgubbsspetsad flädersaft. Sommar på flaska! I brist på bra sommarväder trotsade jag och barnen, och ett lånebarn från grannen, häromdagen den starka vinden och stretade iväg mot mitt favoritfläderställe. Nu föll det sig så att vi redan på vägen dit hittade en buske med stora härliga blomklasar, så vi slapp gå hela vägen fram. De äldre barnen gick loss hårt på busken innan jag lyckades bromsa dem till att bara plocka blomklasarna men sedan var de väldigt effektiva och hade rätt kul under tiden vad det verkade. Jag och 2,5-åringen plockade i egen påse, som han stolt bar runt på fastän påsens längd tvingade honom att hålla händerna nästan under hakan. Ca 120 klasar senare vände vi hem igen, och jag insåg på bärkassarnas storlek att det nog får bli två laddningar saft i år. Kastrullen rymmer bara 10-15 liter, och det tar mer plats med blomklasar, citroner och sockerlag än man tror...
Receptet kommer från Anna Bergenströms "Nya Annas mat", en förträfflig kokbok som innehåller det mesta av inspiration och mumsiga recept. (Faktiskt finns till och med min barndoms favoritkladdkaka med korrekt namn - Ekstakaka. Jag, liksom min pappa, gick i Eksta skola (Gotland) som barn. Men det är en parentes.)

Flädersaft
25 - 35 blomklasar av äkta fläder (sambucus nigra, den med platta blomställningar)
3 citroner
1,5 liter vatten
1,5 - 2 kg socker
50 g citronsyra

Mycket riktigt fick jag dela upp fläderblommorna till två omgångar, den ena lade jag i frysen så länge, och dessutom blev det till att dubbla receptet. Tänkvärt är att när man tinar blomklasarna igen blir de genast bruna, så ta inte upp dem förrän du är klar att hälla på sockerlagen. Smaken är kvar, men det ser mindre trevligt ut.
Min första omgång bestod av:

50-60 fläderblomsklasar
6 ekologiska citroner, tvättade och skurna i tunna skivor, alla kärnor bortpetade
3 liter vatten
4 kilo socker
90 g citronsyra (dvs 3 små paket)


Lägg blomklasar och citronskivor i värmetåligt krus eller stor kastrull. Koka upp vattnet och lös sedan socker och citronsyra i det. (Koka inte upp med sockret i för då blir saften lite mörk.) Häll sockerlagen över blomklasar och citronskivor, rör runt och täck med plast eller lock. Låt stå och dra 3-4 dagar på sval plats och rör om ett par gånger om dagen. Det blev 3 dagar i köket den här gången, för jag orkade inte planera in att springa ut i garaget och röra om morgon och kväll. Och dessutom är risken att jag får hjälp att röra av ett välmenande barn mycket mindre på köksbänken. Det blev alldeles utmärkt och väldigt god saft, som vanligt. Men jag behöver nog skaffa en tätare silduk, för några små svarta saker (vill inte tänka på att de nog är insekter från början) följde med igenom duken. De får vara där, det handlar bara om enstaka. 
Sila av och fyll ända upp i perfekt rena flaskor. Jag brukar frysa mycket av min saft, för då vet jag att den håller och så har jag helt enkelt inte bra flaskor till allt ihop. Det går utmärkt att frysa saft i tomma, och rena, PET-flaskor om man bara fyller dem till mellan 2/3 och 3/4 så flaskan kan utvidga sig tillräckligt i frysen. Smidigt att ta fram sedan. 
Sockerlagen i min dubblerade version blir 6 liter, så minst 10 liter behöver kärlet som saften ska dra i vara. Man ska ju ha plats att röra också. Det gula och grå grumset/bottensatsen som blir i botten är pollen och växtdelar från blomklasarna, och helt ok. Om saften däremot får stå länge i öppnad flaska i kylen eller i rumstemperatur så bildas ofta lite trådiga och geléaktiga strukturer i bottenskiktet - kassera då! Det ska inte växa saker i saft!

Omgång 2: tinad fläder, apelsin och citron

Precis innan jag ska sila av flädersaften plockar jag upp citronskivorna och lägger undan dem. De blir en alldeles utmärkt marmelad, med lite vuxen smak, om man vill det. Det är därför jag lägger ner tid på att plocka bort alla kärnor när jag gör saften. Receptet är mitt eget och kan med fördel kokas på så väl bara citron som med citron och apelsin blandat. Det sistnämnda tycker jag själv är godast så den andra omgången flädersaft tog jag 4 apelsiner och 3 citroner.
Det brukar bli väldigt vackert guldgul saft när man har apelsiner i, och den blir lite lenare i smaken.
Vill man att fruktbitarna i marmeladen ska vara mjukare kan man koka dem ca 10-15 minuter i enbart vatten, låt säga ca 1,5 - 2 dl extra eftersom det kokar bort en hel del.


Fläder- och citronmarmelad
6 skivade (och gärna flädersaftsindränkta) citroner
4-5 dl socker (motsvarande mängden citronhack)
4 dl outspädd flädersaft (Ersätts med 2 dl vatten och 2 dl socker om så önskas)
4 dl vatten

Kokas livligt. 

Kör citronskivorna som hastigast i mixer så att de blir hackade till den storlek du önskar. Jag låter några långa skalbitar finnas kvar. Mät upp hacket. Det blir ca 4-5 dl. Jag blandade allt i en vid och tjockbottnad kastrull (minst 3 liters), så i med motsvarande mängd socker, vatten och flädersaft. Man kan spara ca 1 dl av flädersaften om man vill, eftersom flädersmaken blir snällare när den kokat länge, och tillsätta på sluttampen istället. Men skillnaden i slutresultat blir inte jättestor och jag tycker koket ska få jobba ifred så jag blandar oftast i allt på en gång och tittar till och rör om i kastrullen lite då och då bara. Koka livligt på medelvärme i 30-50 minuter, eller helt enkelt tills det tjocknat till, mörknat något och håller för marmeladprov. Oftast gör jag det enkelt för mig även här och häller lite i ett decilitermått av metall och ställer i frysen tills det svalat. Då får man ju provsmaka också! När jag är nöjd med konsistensen öser jag försiktigt upp i rena glasburkar, vrider på locken ordentligt och ställer burkarna upp och ner ett tag. Det är väldigt få bakterier och mögelsporer som överlever den behandlingen, om det nu mot förmodan skulle sitta några kvar i locket. 

No comment! :)

 När jag nu rotade runt i frysen för att få plats med fläderblommor och all jordgubbssylt jag gjorde förra veckan lade jag märke till att jag faktiskt hade 2 påsar jordgubbar kvar i frysen sedan förra året. Fick för mig att ta upp dem och försöka mig på den typen av sylt som svärmor bjudit på någon gång, med hela bär. Alltså fick jordgubbarna tina direkt i kastrullen under dagen, långsamt. När de tinat klart och vattnat ur, som de ju alltid gör när de frusits, satte jag helt enkelt på plattan på låg värme och när jordgubbsjuicen runt bären blivit lite varmare hällde jag i socker och smakade av tills jag tyckte det smakade bra. Sedan lät jag allt koka upp långsamt och rörde bara om ytterst varsamt lite då och då. Så fort det kokade upp tog jag av kastrullen från värmen och portionerade upp i glasburkar respektive frysburkar. Lite ska få flytta in i frysen igen, som ett försök. Det blev väldigt goda jordgubbar och saften runt dem kommer göra sig perfekt runt en rejäl kula vaniljglass. Hm, jag kanske ska försöka mig på att göra jordgubbssirap någon gång...
Men nu ska jag nöjd gå och knyta mig! Och försöka sova trots klickandet av avsvalnande lock i köket. Godnatt!

Fredagsmys igen!

Äntligen fredag igen! Fredagsmyskladdisar!!!

Iden kom igår när jag fick för mig att göra kladdkakemuffins. Receptet har jag fått av min vän Anna som numera flyttat med sin norska make till Kina. Hoppas kunna ge henne lite hemlängtan med dessa! Vi bakade dem tillsammans för några år sedan när hon och sonen var här och hälsade på, och hon undvek mjölkprodukter för bebben hade magknip. 

Toppingen är en klassisk morotskaketopping (alltså inte mjölkfri!) som jag vet att äldsta grabben är galen i, och jordgubben kom till med tanke på min 2-åring som älskar sådana. Lägligt att muffinsarna sjunker ihop så det bildas en grotta, som gjord för att fyllas med kladdigt gott! Kort sagt Fredagsmyskladdisar, som nu står och inväntar kvällen i kylskåpet. 

Kladdkakemuffins à la Anna

2 ägg

2,5 dl socker

2 tsk vaniljsocker

1 krm salt

4 msk kakao

0,5 tsk bakpulver

2 dl vetemjöl

100 gr smält smör (alt. mjölkfritt margarin el ca 1 dl smakneutral olja)

ev 6-12 rutor mörk choklad av god kvalitet. 

Vispa ägg och socker poröst. Vispa ner övriga ingredienser, blanda gärna de torra först, smöret sist. Fördela i 12 normalstora eller 6 stora muffinsformar. Tryck ner en ruta choklad i mitten av varje form och grädda i 200 grader (175 i varmluft) i ca 8-9 resp 10-12 minuter. 

Mina ovan, i stor form och muffinsplåt, gräddades i 175 gradig varmluftsugn i 10 minuter och fick sedan svalna i plåten. Kakan sväller upp men ska vara riktigt lös och kladdig i mitten, i princip ska bara kanterna och ytan stelnat. Mitten sjunker ihop när de svalnar.

Muffinsarna kan med fördel förvaras i kyl och ätas dagen efter, om man kan hålla sig så länge...

Topping

130 gr philadelphiaost naturell

130 gr smält och avsvalnat smör

3 dl florsocker

1 tsk vaniljsocker eller 1/3 tsk vaniljpulver (alt, lite pressad citron och finrivet skal)

Rör ihop mjukosten och smöret och rör ner flor- och vaniljssocker. Rör tills smeten är helt utan klumpar. Ställ kallt ca 30 minuter och spritsa eller klicka ut på de kylskåpskalla muffinsarna ovan.

Dekorera och njut!

Själva muffinsarna är i princip omöjliga att misslyckas med bara man trycker ner chokladbiten i smeten och inte gräddar för länge. Jag har en gång bakat med blockchoklad och utan att trycka ner den ordentligt, och det blev inte bra. Då fick chokladen liksom stekyta istället för att smälta. Marabou, Lindt och Valhrona har jag provat med bra resultat. Även med vit choklad, men den tål inte värmen bra så den måste ner under smetens yta. 

Till glädje!

Russinlimpa

Inte för att brödet är slut, utan för att lusten föll på och surdegen behövde motioneras lite. Man tager vad man haver och jag hade honung med limesmak som behövdes göras med.  Fick för mig att göra russinlimpa av det, den ska ju vara söt. Och faktum är att det blev väldigt bra!

Russinlimpa

ca 1 dl rågsurdegsgrund, rumsvarm

25 gr jäst

4,5 dl rumsvarmt vatten

1 msk organic black treacle

1 msk kanel

1 msk brödkryddor

0,5 - 1 dl honung (med limesmak)

500 g rågsikt 

ca 400 g vetemjöl

0,5 - 1 msk salt

1 dl russin

Smula ner jästen i degbunken, tillsätt surdegsgrund, kryddor och treacle samt vatten och låt blandaren gå en stund så att jästen löses upp. Tillsätt honungen och rör ut den. Blanda i allt utom de sista dl av vetemjölet mjölet och saltet. Tillsätt det resterande mjölet lite i taget och låt maskinen gå ca 10 minuter. Knåda sedan ner saltet och arbeta degen några minuter till. Det ska bli en smidig deg som är kladdig om du håller i den länge men som släpper om du tar lätt i den. Forma till och jäs i rumstemperatur i oljad plastlåda med lock, i 2 - 3 timmar. Vik och rundriv en eller två ggr under tiden. Forma sedan två mindre bröd, eller ett avlångt jättebröd. (Degen väger ca 1600gr.) Jäs på plåt eller i jäskorg ca 1 timme, mjöla lätt och snitta med rakblad i ytan. Jäs vidare ca 15 minuter. Sätt in i 250 gradig (varmlufts-) ugn och vrid ner värmen till 200 direkt. Grädda till 96 grader i innertemp eller de låter ihåliga när man knackar på undersidan. Låt svalna inlindad i bakduk. 

(Treacle är en melassliknande rårörsockerprodukt som kan hoppas över, men som ger extra färg och fyllighet till brödet. Kan ersättas med mörk sirap, men då krävs mer för att få samma fina färg och man får ett sötare bröd.) 

Receptet ger ett saftigt bröd, smakmässigt mycket likt den russinlimpa man kan köpa på Coop ibland. Äldsta sonen kommer att älska det, när han får prova till frukost i morgon. 

Oförglömliga ord

Visst är det underbart att promenera hem i sakta mak från dagmamma, men en liten nyfiken 2 åring i hasorna eller strax framför! I alla fall när det börjar bli vår och fåglarna sjunger och man anar att värmen är på väg. Finns ett gissel dock, och det är att även om vi inte haft så mycket snö här så dyker det liksom upp små oönskade högar här och var på gräsmattorna. Små, eller ibland förvånansvärt stora, spår efter hundägares bristande omtanke om nästan. Det blev dock upprinnelsen till dagens oförglömliga ord på väg hem igår. "Älskling, om du ska gå på gräsmattan får du se dig för så du inte trampar i nån hundbajs!" 2-åringen ser sig omkring och fortsätter med blicken ner mot gräset. "Mamma, voff voff *pruttljud* ouää! Tampa bajtin ouää!" "Du har så rätt hjärtat!" Och sen spatserade vi vidare...