Egentligen har jag inte nån tanke på vad jag vill skriva. Bara så skönt att låta fingrarna knappa en stund. Sitter uppe alldeles för länge men har ingen lust att gå och lägga mig.
Maken som kom hem från 4 veckors jobb idag, en dag senare än planerat, ligger och sover på soffan. Han visade mig en knäpp och rolig film om två killar som stöter på och hjälper en liten utomjordling. Paul heter filmen. Jag skrattade gott. Själv somnade han strax efter halva filmen, men han har ju sett den innan så jag fortsatte själv. Gott att ha karln hemma igen, men någon sovmorgon lär det inte bli för mig i morgon antar jag. Han brukar sova rätt gott första nätterna hemma. Men jag tar igen det vid senare tillfälle. Snart helg...
Har reflekterat över hur bra jag har det de senaste dagarna. Sån lyx att få vara med lillkillen hos dagmamma och hämta hem hans busiga storebror på eftermiddagen! Hemska tanke så tomt det skulle vara utan dem! Ser fram mot att få träffa lillebror som ligger på tillväxt i magen också. Snart dags. Fast 2 månader känns som en evighet när han rumlar runt så jag vill knäa eller när jag inte får luft för att det är för lite plats kvar för lungorna. Otroligt att det fungerar alltihop! Och att det kan komma ut en bebbe så småningom! En liten ny människa! Fast den här herrn lär väl behöva hjälp ut han också kan jag tänka. Så nån gång i början av december senast får han det om det inte passar honom att vilja ut innan. Undrar bara hur jag ska orka vara själv med våra livliga "utommagliga" barn och deras vardag när maken far ut på jobb igen om 4 veckor. Men det ger sig. I värsta fall får jag väl be om hjälp, och det är få som dött av det i alla fall. Senare kommer nästa aber - hur kommer det att vara att vara ensam med tre kids i perioder? Men idag hörde jag om en ensamstående mamma med 9 barn. Visserligen invandrarfamilj med socialhjälp, men jag antar att hon klarar att hantera dem i alla fall så det finns nog hopp för mig också. Jag är inte den första som tar mig an den uppgiften. Maken berättade om en arbetskamrat som fostrat 7 (!) döttrar själv, som kapten. Och det gick visst bra! Allt är relativt. En av dem är matros idag...
Måste faktiskt ta mig i kragen och gå isäng nu. Trots att det är mysigt att sitta här och knappa på sin nya dator med katten liggande på axlarna. Tills han andas på mig i alla fall. Fasligt vilken taskig andedräkt den gamla månsen kan ha! Men å andra sidan har han ju inte borstat tänderna en enda gång på sina 14 eller 16 år (vilket det nu är) och jag vet hur illa hans käk luktar... Nåväl, han har i alla fall det goda uppförandet att inte trampa på tangenterna utan hoppar smidigt över laptopen när han tycker det är dags att kliva av bordet. Tänk om man fick ha kvar sin smidighet upp i motsvarande hans ålder! Hade varit nice! Men å andra sidan får man väl jobba på det. Tanken är jag ska ta tag i det när jag inte väger 20 kilo extra på grund av en ny människa igen. Men det är ett tag kvar till dess, så nu lägger jag av för idag och tar mig en hemgjord yoghurt med honung och kryper till kojs. Natti natti!
