
När jag gick till jobbet igår var det ganska varmt i solen och trots att det blåste riktigt kallt emellanåt kändes det att sommaren är på väg. Jag kom att fundera lite kring vad sommaren kommer innebära i år, kände känslan av att livet är bra och att jag är glad att vara där jag är. Jag har en familj som hittat tillbaka till familjekänslan! Jag har någon som vill dela sitt liv med mig, en son som ser upp till, älskar och litar på mig till fullo, en Liten till på väg, ett jobb som känns utmanande och möjligheten att vara hemma och ta igen mig innan det är dags att bli tvåbarnsförälder. Vad saknar jag? Kom just inte på något. Klart jag skulle vilja att den jag delar livet med skulle vara hemma hos vår familj mer, men är det detta som krävs för att vi ska vara lyckliga bägge och kunna ha det lugnt ekonomiskt så får det vara så. Det är ok! Och det är kanske just den acceptansen som gör att jag kan vara i en situation där jag tidigare skulle känt mig osäker och missnöjd och faktiskt känna lycka. Lycka! Det är en häftig känsla! Som att vara förälskad i livet liksom. Och när jag insåg att det faktiskt var lycka jag kände blev känslan bara starkare... Önskar att alla nån gång kan få känna så...