Otroligt!
Undrar om jag ska fastna i detta? Och hur mycket tid som kommer läggas på den här sidan. Tid jag kanske skulle kunna göra nåt mer produktivt av, men å andra sidan varför oroa sig. Dags att vara lite stolt över att jag har nåt att skriva. Eller att jag kan skriva överhuvudtaget. Stolthet är ju nåt som kommer med namnet i mitt fall... Envishet också. Latheten som dyker upp ibland är förvärvad. ;-) Därför också lättare att bli av med sägs det ju.
Äh, allt handlar om att jag vill göra de jag håller av och som finns på lite längre avstånd från mig uppdaterade på vad som händer på min hemmaplan. Och kanske i skallen på mig, vi får se. Det är ju hemmaplan om något.
Kanske kan skrivandet vara en ventil för mig och göra att personerna jag låter se den förs närmare mig, i sinnet. Hålla kontakten mer än återknyta till ursprunget... det ger sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar