Russinlimpa

Inte för att brödet är slut, utan för att lusten föll på och surdegen behövde motioneras lite. Man tager vad man haver och jag hade honung med limesmak som behövdes göras med.  Fick för mig att göra russinlimpa av det, den ska ju vara söt. Och faktum är att det blev väldigt bra!

Russinlimpa

ca 1 dl rågsurdegsgrund, rumsvarm

25 gr jäst

4,5 dl rumsvarmt vatten

1 msk organic black treacle

1 msk kanel

1 msk brödkryddor

0,5 - 1 dl honung (med limesmak)

500 g rågsikt 

ca 400 g vetemjöl

0,5 - 1 msk salt

1 dl russin

Smula ner jästen i degbunken, tillsätt surdegsgrund, kryddor och treacle samt vatten och låt blandaren gå en stund så att jästen löses upp. Tillsätt honungen och rör ut den. Blanda i allt utom de sista dl av vetemjölet mjölet och saltet. Tillsätt det resterande mjölet lite i taget och låt maskinen gå ca 10 minuter. Knåda sedan ner saltet och arbeta degen några minuter till. Det ska bli en smidig deg som är kladdig om du håller i den länge men som släpper om du tar lätt i den. Forma till och jäs i rumstemperatur i oljad plastlåda med lock, i 2 - 3 timmar. Vik och rundriv en eller två ggr under tiden. Forma sedan två mindre bröd, eller ett avlångt jättebröd. (Degen väger ca 1600gr.) Jäs på plåt eller i jäskorg ca 1 timme, mjöla lätt och snitta med rakblad i ytan. Jäs vidare ca 15 minuter. Sätt in i 250 gradig (varmlufts-) ugn och vrid ner värmen till 200 direkt. Grädda till 96 grader i innertemp eller de låter ihåliga när man knackar på undersidan. Låt svalna inlindad i bakduk. 

(Treacle är en melassliknande rårörsockerprodukt som kan hoppas över, men som ger extra färg och fyllighet till brödet. Kan ersättas med mörk sirap, men då krävs mer för att få samma fina färg och man får ett sötare bröd.) 

Receptet ger ett saftigt bröd, smakmässigt mycket likt den russinlimpa man kan köpa på Coop ibland. Äldsta sonen kommer att älska det, när han får prova till frukost i morgon. 

Oförglömliga ord

Visst är det underbart att promenera hem i sakta mak från dagmamma, men en liten nyfiken 2 åring i hasorna eller strax framför! I alla fall när det börjar bli vår och fåglarna sjunger och man anar att värmen är på väg. Finns ett gissel dock, och det är att även om vi inte haft så mycket snö här så dyker det liksom upp små oönskade högar här och var på gräsmattorna. Små, eller ibland förvånansvärt stora, spår efter hundägares bristande omtanke om nästan. Det blev dock upprinnelsen till dagens oförglömliga ord på väg hem igår. "Älskling, om du ska gå på gräsmattan får du se dig för så du inte trampar i nån hundbajs!" 2-åringen ser sig omkring och fortsätter med blicken ner mot gräset. "Mamma, voff voff *pruttljud* ouää! Tampa bajtin ouää!" "Du har så rätt hjärtat!" Och sen spatserade vi vidare...

Febermuffins

Influensan har härjat i familjen, men det var tack och lov bara jag och mellangrabben som åkte på den. Hittills, man vet ju aldrig! Men när man har feber är det inte gott att äta, och är man dessutom liten så tvingar man inte i sig något för att man borde få i sig något. Då fungerar muffins och äppeljuice här hemma. Bananmuffins är en favorit. Recepten varierar dock, men det här är ett vi gillar: http://www.kokaihop.se/recept/bananmuffins-5 

Och har man feber och sjuka barn hemma har man dessutom överseende med att muffinsformarna egentligen är IKEAs bullformar sedan i julas. De fungerade utmärkt till muffins i mars också. Självklart! 

"Tacka maten!"

Efter en rätt krävande dag med liten gråtmild bebis har jag ändå hunnit med att både att diskutera ombyggnad med stadsbyggnadskontoret och överlevt en dryg halvtimme på toysRus med 3 barn. Puh! Men nu finns i alla fall en present till kalasen 7-åringen ska till på lördag, och instruktioner för mer arbete vid ritbordet för mig och maken.

Idag var också dagen då 2-åringen följde med mig för att hämta storebror i skolan och yttrade ordet "snart" när jag sa att storebror skulle komma ut om en stund. Har inte hört honom använda ordet så klart och korrekt förut. Och när han skulle sova lade han huvudet på kudden och deklarerade att "pappa snart hjem". Lilla hjärtat! Han är en sån pappagris! Men något jag inte hört honom säga förut och som han sa med stor stolthet, som om han sparat det till rätt tillfälle var "Tacka maten!" Klockrent! Tack dagmamma! :)