Så var jag äntligen igång med genomgången av alla prylar i kartongrummet! Som sagt tidigare, strålande skönt. Även om jag idag bara klarat av tre kartonger, vilket tidigare var mitt mål/vecka, så är det kanon att i alla fall ha gjort dem. Svårt att skiljas från vissa saker. Vad ska jag tex ha mina gamla prispokaler sedan ponnydressyrtiden till? Plantera blommor i kanske? Nej, frågan är om det finns någon ridklubb som är intresserad kanske? Och om jag ska spara någon? Kanske den jag vill minnas som den sista vi tog, Gandi och jag. Det var en tredjeplacering i LB under SIBA-championatet 1995. Inte illa med tanke på att vi mötte alla i princip alla araber i landet o att vi inte tävlat på ett tag då men vi gjorde eg bättre resultat i högre klasser tidigare. Inte utan att jag blir nostalgisk. Kan sakna det ibland. Inte tävlandet, även om det var kanonkul, utan främst känslan av samarbete och kontroll när 500 kilo häst gör det jag upplever att jag bara tänker. Långt ifrån alltid den känslan infann sig förstås, mycket hårt jobb bakom men ack så värt det. Mycket har jag att tacka den hästen för. Min sambo till exempel... Men jag tror inte hästen lever idag, han skulle varit 26 år!
Nostalgin gjorde sig påmind också när jag hittade de gamla porslinsfigurer jag fått som liten. Ska jag ha kvar dem för det? Nej, det slutade med att jag ger bort en del till stadsmissionen, en del till mamma (eftersom hon tycker de kan vara "värdefulla av ålder") och sparar de små katterna som sonen genast fattade tycke för och som liksom gjorde lite ont att tänka på att ge bort. Det är hård gallring minsann! Kanske är det så att bete sig som vuxen. Jag menar att man inte sparar på allt man fått utan bara det man tycker bäst om och sedan skaffar sig det man vill omge sig med. (Kan här inte låta bli att fundera på det svindyra badkaret vi såg som skulle vara tufft nere i vårt omgjorda badrum eller porslinsmuggarna vi faktiskt köpte för att vi bägge tyckte om dem...) Undrar vad vår son kommer att ha kvar i vuxen ålder av de saker han får nu som barn, och hoppas att han gallrar lite tidigare än jag gör. Annars kommer han inte kunna röra sig bland alla larm och detektorer som han sätter upp redan idag...
Dagen i övrigt blev också bra. Strålande, kanske, med tanke på att det kom fram så pass mycket sol och värme att jag var ute i bara kortärmat på eftermiddagen. Hjälpte till lite i röjningen på granntomten, eller snarare på gatan eftersom en hel del av det bortröjda liksom blockerade gatan. Antar att jag får flytta fram bilen igen imorgon eftersom jag glömde bort det idag. Utsikten från frukostbordet har ändrats.
Jag har lekt lite med sidan inatt och lagt till en räknare och världsklockor. Eftersom jag inte är nån hejare på det där med IP-adresser och så kommer sidan att räkna mig också som besökare, men det kan det vara värt. Så händer det i alla fall något. Kul funktion ändå tycker jag. Och klockorna är naturligtvis inställda på svensk tid och tiden i St Petersburg och UTC (heter det va?). Jag har fortfarande inte fattat hur jag ska ställa om tiden på den här sidan så att mina inlägg publiceras i svensk tid. Nu tror jag det är någon form av USA-tid. När jag rundar av nu är klockan ca 00:45. Inte normalt för mig att vara vaken så här dags men jag somnade med killarna (var barnvakt) vid 2130-tiden och blev väckt en timme senare när föräldrarna kom hem. Tur vi bor i ett lugnt kvarter - jag glömde låsa ytterdörren. Fy på mig! Hur som helst börjar jag känna att det är natt nu och det är väl bara här och hos de nattarbetande som lyset är tänt just nu, så jag ska göra som sig bör... God Natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar