Fredagsmys igen!

Äntligen fredag igen! Fredagsmyskladdisar!!!

Iden kom igår när jag fick för mig att göra kladdkakemuffins. Receptet har jag fått av min vän Anna som numera flyttat med sin norska make till Kina. Hoppas kunna ge henne lite hemlängtan med dessa! Vi bakade dem tillsammans för några år sedan när hon och sonen var här och hälsade på, och hon undvek mjölkprodukter för bebben hade magknip. 

Toppingen är en klassisk morotskaketopping (alltså inte mjölkfri!) som jag vet att äldsta grabben är galen i, och jordgubben kom till med tanke på min 2-åring som älskar sådana. Lägligt att muffinsarna sjunker ihop så det bildas en grotta, som gjord för att fyllas med kladdigt gott! Kort sagt Fredagsmyskladdisar, som nu står och inväntar kvällen i kylskåpet. 

Kladdkakemuffins à la Anna

2 ägg

2,5 dl socker

2 tsk vaniljsocker

1 krm salt

4 msk kakao

0,5 tsk bakpulver

2 dl vetemjöl

100 gr smält smör (alt. mjölkfritt margarin el ca 1 dl smakneutral olja)

ev 6-12 rutor mörk choklad av god kvalitet. 

Vispa ägg och socker poröst. Vispa ner övriga ingredienser, blanda gärna de torra först, smöret sist. Fördela i 12 normalstora eller 6 stora muffinsformar. Tryck ner en ruta choklad i mitten av varje form och grädda i 200 grader (175 i varmluft) i ca 8-9 resp 10-12 minuter. 

Mina ovan, i stor form och muffinsplåt, gräddades i 175 gradig varmluftsugn i 10 minuter och fick sedan svalna i plåten. Kakan sväller upp men ska vara riktigt lös och kladdig i mitten, i princip ska bara kanterna och ytan stelnat. Mitten sjunker ihop när de svalnar.

Muffinsarna kan med fördel förvaras i kyl och ätas dagen efter, om man kan hålla sig så länge...

Topping

130 gr philadelphiaost naturell

130 gr smält och avsvalnat smör

3 dl florsocker

1 tsk vaniljsocker eller 1/3 tsk vaniljpulver (alt, lite pressad citron och finrivet skal)

Rör ihop mjukosten och smöret och rör ner flor- och vaniljssocker. Rör tills smeten är helt utan klumpar. Ställ kallt ca 30 minuter och spritsa eller klicka ut på de kylskåpskalla muffinsarna ovan.

Dekorera och njut!

Själva muffinsarna är i princip omöjliga att misslyckas med bara man trycker ner chokladbiten i smeten och inte gräddar för länge. Jag har en gång bakat med blockchoklad och utan att trycka ner den ordentligt, och det blev inte bra. Då fick chokladen liksom stekyta istället för att smälta. Marabou, Lindt och Valhrona har jag provat med bra resultat. Även med vit choklad, men den tål inte värmen bra så den måste ner under smetens yta. 

Till glädje!

Oförglömliga ord

Visst är det underbart att promenera hem i sakta mak från dagmamma, men en liten nyfiken 2 åring i hasorna eller strax framför! I alla fall när det börjar bli vår och fåglarna sjunger och man anar att värmen är på väg. Finns ett gissel dock, och det är att även om vi inte haft så mycket snö här så dyker det liksom upp små oönskade högar här och var på gräsmattorna. Små, eller ibland förvånansvärt stora, spår efter hundägares bristande omtanke om nästan. Det blev dock upprinnelsen till dagens oförglömliga ord på väg hem igår. "Älskling, om du ska gå på gräsmattan får du se dig för så du inte trampar i nån hundbajs!" 2-åringen ser sig omkring och fortsätter med blicken ner mot gräset. "Mamma, voff voff *pruttljud* ouää! Tampa bajtin ouää!" "Du har så rätt hjärtat!" Och sen spatserade vi vidare...

"Tacka maten!"

Efter en rätt krävande dag med liten gråtmild bebis har jag ändå hunnit med att både att diskutera ombyggnad med stadsbyggnadskontoret och överlevt en dryg halvtimme på toysRus med 3 barn. Puh! Men nu finns i alla fall en present till kalasen 7-åringen ska till på lördag, och instruktioner för mer arbete vid ritbordet för mig och maken.

Idag var också dagen då 2-åringen följde med mig för att hämta storebror i skolan och yttrade ordet "snart" när jag sa att storebror skulle komma ut om en stund. Har inte hört honom använda ordet så klart och korrekt förut. Och när han skulle sova lade han huvudet på kudden och deklarerade att "pappa snart hjem". Lilla hjärtat! Han är en sån pappagris! Men något jag inte hört honom säga förut och som han sa med stor stolthet, som om han sparat det till rätt tillfälle var "Tacka maten!" Klockrent! Tack dagmamma! :)

Badkrukor och ord

Ligger mitt i natten i Blekinge och leker med telefonen. Somnade med Lillebror i vanlig ordning och vaknade framåt 01, hungrig igen (otroligt!) och i akut behov av toabesök. Vet just inte vilket som väckte mig.
Vid läggningen hade jag tänkt barnens far skulle få äran, så jag slapp vara osocial o somna ikväll igen. Men när jag gav pappsen vällingflaskan och sa godnatt till Lillebror tog han min hand och sa "natta" för första gången. Och med rörd självklarhet fick jag tillbaka vällingflaskan och följde med barnet in i sovrummet. Han uttalar mamma, pappa (ofta appa) och idag natta korrekt. Annars används ord typ bambpa för lampa, kacka för kaka och godis och denda = den där/ titta där. han kommunicerar bra även utan ord och det är tydligt att han förstår massor. Så häftigt!
Vi åkte hela familjen till sandstranden i Sandviken, Hällevik idag. Fullt av folk och en del som badade. Jag tyckte det var kallt i vattnet och kom inte ens i till knäna, pappsen likaså, men Lillebror var i till midjehöjd och Storebror lekte gott med flytvästen på. Sen torkade de på land i solen medan vi byggde sandslott med vattenkanal in bakom. Klart skön dag med härlig avslutning!

Liten klarade sig...

Så kom han till sist, den lille efterlängtade. Men det gick inte riktigt till som vi tänkt. Under igångsättningsprocessen, egentligen innan något hann komma igång mer än de overksamma sammandragningar som jag redan hade, visade det sig att Liten inte fick syre som han skulle. Hjärtfrekvensen gick ner och upp några gånger och under 4e dokumenterade "dippen" togs beslutet att ta ut honom fort som rackarn. Jag transporterades snabbt 4 våningar upp i huset, sövdes och Liten plockades ut ca 8 minuter efter beslutet. Det är tydligen det som är katastrofsnitt. Och efter 5 dagar på sjukhus, varav de flesta för honom, har vi fått hem en liten snäll och underbart söt krabat som växer kanonfint och mår jättebra, utöver den magsjuka och pågående förkylning som vi råkat ut för under vägen till dagens datum. Otroligt så underbart att få hem honom, och att han klarade sig! Inte utan att man blir lite extra harig med denna lilla krabat, fastän man varit med en gång innan. Mitt lilla liv...