Nattsudd...

Somnade när jag skulle natta Liten. Var mindre medveten under tiden sambon läste saga för storebror och vaknade först 3 timmar senare. Undrar varför jag drömde så läskigt, att min mamma gick bort hastigt, men det hade ju fördelen att jag fick för mig att gråtande ringa henne o förklara att jag älskar henne trots att jag är hård mot henne ibland. Känns bra att få tala om sånt för folk med jämna mellanrum. Man vet ju aldrig hur länge man får ha dem kvar, eller vara kvar själv för den delen. Bäst ta vara på det ljuvliga o göra det bästa av allt. Och se till att de man älskar vet om det!

Tekniken går vidare...

Tänk vilka funktioner man kan hitta! Nu kan jag maila in inlägg. Kanske kan jag få liv i sidan...
Hann till skolan trots frosten på bilen idag. Värre igår, men det var inte många minuter och vi var inte ensamma om att ha missat isskrapningsplanering. Inte för att det är en ursäkt men det är visst ett vanligt problem så här års...

Höst!!!

Herre Gud, det är frost!!! Igår också. Usch va kallt. Blev som vanligt tagen på sängen av hösten o hade inte fått in pumpan o zuccinin som var kvar i landet. Men de klarade sig. Får se om blåbären o tomaterna som hänger kvar haft samma tur i natt.
Shit nu måste jag ut i skrapa rutorna o få iväg Junior till skolan...

Otroligt teknisk!

Bra att det går att redigera inläggen! Försökte skriva från min iPhone och det gick rakt inte alls. Jo, titel och etiketter gick men inte själva texten. Så det är det jag roar mig med i redigeringsläge nu... ;-)
Det jag hade velat skriva om det fungerat, eller snarare om jag fattat hur man gör för jag antar att det går, är att jag tycker det är roligt med teknik när den gör det möjligt att fånga så mycket av livet. Alla kort man tar, alla mail och sms som trillar in och hjälper mig hålla kontakt med mina vänner. Och så detta underbara Internet, där man kan hitta nästan allt. Underlättar livet helt enkelt, och lämnar tid till annat som förgyller detsamma. Som kidsen och bakning till exempel. Hittade en kul sida: matforum.nu. Massor av likasinnade som skriver och mängder av information om och kring god mat. Kul!
Eftersom jag nu är så himla teknisk och inte har lyckats ändra klockan på den här siten ser det kanske konstigt ut, men nu ska jag genast gå och amma och sedan krypa ner i sängen bredvid Liten. Mysigt! Så godnatt därute...

Liten klarade sig...

Så kom han till sist, den lille efterlängtade. Men det gick inte riktigt till som vi tänkt. Under igångsättningsprocessen, egentligen innan något hann komma igång mer än de overksamma sammandragningar som jag redan hade, visade det sig att Liten inte fick syre som han skulle. Hjärtfrekvensen gick ner och upp några gånger och under 4e dokumenterade "dippen" togs beslutet att ta ut honom fort som rackarn. Jag transporterades snabbt 4 våningar upp i huset, sövdes och Liten plockades ut ca 8 minuter efter beslutet. Det är tydligen det som är katastrofsnitt. Och efter 5 dagar på sjukhus, varav de flesta för honom, har vi fått hem en liten snäll och underbart söt krabat som växer kanonfint och mår jättebra, utöver den magsjuka och pågående förkylning som vi råkat ut för under vägen till dagens datum. Otroligt så underbart att få hem honom, och att han klarade sig! Inte utan att man blir lite extra harig med denna lilla krabat, fastän man varit med en gång innan. Mitt lilla liv...

Väntans tider är långa...

Länge sedan jag skrev sist. Inte mycket som rört till känslorna på sistone. Lillebror rör sig en del i magen men ut kommer han visst inte... Det magiska datumet som betecknar "färdigbakt" är uppnått - bara många men overksamma sammandragningar, ryggont, halsbränna och trötthet. Ingen bebis. Undrar om det kommer att bli igångsättning den här gången också, trots att jag varit hemma och tagit det lugnt så länge nu. Eller är det just därför? Nåväl, mer än två veckor till ska vi väl inte behöva vänta. Men seg väntan är det nu...

Jag förstår inte...

Satt och läste lite på Allt om barn, som man kommer till från DNs hemsida tex. (se adressen nedan) En fråga om när bebisen ska sova i egen säng kom upp. Barnsköterskan meddelar att rekommendationen är att bebisar ska sova i egen säng. Säkert är det en jätteduktig sköterska och säkert finns det gedigen forskning bakom rekommendationen. Men jag förstår inte! När blev det rekommenderat att fjärma sig från barnet, som inte vill annat än vara nära i tryggheten hela tiden? Var är frågan om vad som känns bäst för barnet och föräldern? Är verkligen risken att man klämmer barnet så stor att det är rekommenderat att barnet istället läggs i egen säng, eller handlar det om att det kan blir för varmt? I så fall finns det ju lösningar på bägge problemen om man vill samsova, tex ett babynest som man kan placera i sängen. Det är vad jag kommer att satsa på nu när vår säng snart kommer att vara upptagen inte bara av två vuxna och vår 5-åring utan av vår väntade som kommer i början av oktober om det blir som räknat. När det var 5-åringen som var bebis sov han mellan oss eller mellan mig och några kuddar som hindrade honom från att rulla ner ur sängen. Måste säga att det kändes bäst så, och inte bara var praktiskt med tanke på amning och nattsömn. Men visst provade vi med egen säng också, osäker som man är som nybliven förstagångsförälder. Och visst har vi fått kommentarer från släktingar och vänner som tror sig veta vad som är "bäst" för vår son, eller för barn i allmänhet. Det har varit olika svårt att stå upp mot dessa beroende på varifrån de kommer så klart, och trots all välmening som säkert ligger bakom måste jag få fräsa ifrån lite här och nu också. Vad som är bäst för oss som familj måste väl ändå vi få bestämma, så länge det inte handlar om något som barnet tar direkt skada av! Det gör mig trött att läsa om alla råd och metoder hit och dit för att lära barnet att göra något som antagligen känns lika onaturligt för det som för föräldern. Varför kan ingen i "vårdgivarsituation" säga att man ska göra det som känns bäst för en själv och som barnet verkar bli tryggast av. Det innefattar ju allt!
Läste för ett tag sedan en bok med titeln "Nära Föräldraskap", vars författare jag glömt namnet på. Det var lite som ett uppvaknande eftersom jag plötsligt fick ett namn på den inställning jag och min sambo har till vårt föräldraskap och förhållandet till barnen. Underbart! Känner mig styrkt i att jag kommer att göra det som känns bäst den här gången, och strunta i råd och rön och andras uppfattning. Nu ger jag mig för idag och går in för att sy vidare på mitt "hemsnickrade" babynest. Om någon blivande förstagångsförälder läser det här vill jag bara säga en sak - det är du som känner ditt barn bäst, så ingen kan bättre säga när barnet är tryggt och vad det trivs med än du.
Ytterligare ett boktips är "Ditt kompetenta barn" av Jesper Juul. Sedan tvivlar man inte på att barn kan och vill meddela sig redan från början.
Lycka till, alla blivande och nyblivna föräldrar! Ni har börjat den mest underbara resan i livet...

http://blogg.alltombarn.se/bvcbebis/2009/08/12/nar-ska-bebisen-sova-i-egen-sang